Jag kollar emellanåt in på en fin liten blogg som heter "CP-mamman" - en jättefin blogg om en mamma vars dotter drabbades av en CP-skada vid förlossningen. Förrutom att jag tycker bloggen är välskriven och intressant att läsa, så har den ett annat viktigt budskap, den talar om att en sådan skada inte behöver vara hela världen. Dessutom tar CP-mamman över uttrycket "CP" - som bara är en diagnos och ingenting negativt eller nedtryckande i sig - och hjälper till att omvärdera ordet. Jag minns själv när vi växte upp, "CP" användes som något nedsättande, när något inte fungerade ordentligt. Så oerhört korkat och det säger mer om oss och våra fördomar än någonting annat.
Själv har jag inte sett uttrycket CP som något negativt sedan början av högstadiet, när jag började förstå vad det handlar om - Celebral Pares, som uppstår om barnet drabbas av syrebrist, ofta i samband med födseln. En CP-skada kan visa sig på många olika sätt, och skadan kan vara olika "illa", men intellektet är ofta lika vasst som på andra. Och är det inte det beror det som regel på omgivningens korkade inställningar och daltande. KLART att man inte blir speciellt smart om man aldrig ställs inför utmaningar, för hur ska man då lära sig? Om alla förutsätter att man kan mindre än vad man kan så klart att man inte direkt utvecklas, eller? Nu gäller det inte bara CP-skador utan alla möjliga diagnoser. Kände en tjej med ryggmärgsbråck en gång i tiden. Hon var så daltad med att hon inte ens klarade av att ta sig ner för en liten ramp själv med rullstolen. Kände en kille med samma typ av skada om man tänkte inte ens på att han satt i stol, han var precis som alla andra - men så hade han en mamma som inte såg hinder utan lösningar. När jag kände honom spelade det liksom ingen roll att vi bodde på tredje våningen utan hiss. Det var fest och han skulle så klart med. Han fick bara komma lite senare så bar de andra upp honom, och han hade själv devisen att ner kommer man alltid. Han fick väl sätta sig på ändan och åka ner medan någon annan bar stolen, eftersom han sov över och de starka karlarna hade gått hem på morgonen. Och likadant var det med krogen. Han fick bara ta sats så kunde han gå ut som alla andra. Det var liksom ingen stor grej.
Mött många med CP-skador också. En del med väldigt grava sådana, en del med lindrigare. Hade en kille med en relativt grav CP-skada på min skola på gymnasiet. Han hade som dagisbarn gått i samma klass som en klasskompis till mig, så det blev titt som tätt att vi snackade. Han hade en specialstol - eldriven - som han kunde ställa sig upp i. Han stod inte själv, det fixade inte hans kropp - emellanåt hade han väldigt starka spasmer dessutom - men han satt fastspänd och stolen hade en specialfunktion som liksom "vecklade ut" honom till stående läge. Det var säkert skönt att kunna växla läge, och dessutom praktiskt att kunna komma upp lite om man behövde nå någonting högt upp. Jag minns speciellt en gång när vi stod och snackade innan lektionen skulle börja. Den här killen var en skärpt kille, och med ett himla sinne för humor, så vi stod och snackade och skrattade tills dess att min lärare kom. Då gick jag in på lektion och killen drog väl vidare till sin lektion, kan jag tänka. JÖSSES vad arg jag blev på min lärare när han kläckte "Pratar du med sådana där". Han menade ingenting illa, han var inte elak på något sätt - men korkad. Jösses så korkad! Han trodde att jag höll på med någon sorts välgörenhet. Tyckte det var trevligt av mig att jag pratade med "sådana där"...
Minns själv svärtan i mina ögon och istapparna i rösten när jag stirrade stint på min lärare (som jag egentligen tyckte mycket bra om) och högt och tydligt sa "Sådana där, vad menar du, sådana där? Människor med humor och intelligens, menar du??? För du vet väl om att en CP-skada inte har med intellektet att göra?".
Det blev ett väldigt pinsamt klassrumsögonblick. Inte för mig utan för vår lärare, det visade sig förståss att han förutsatte - som så många andra - att killen som jag stod och pratade med var lite efter, han trodde som så många andra tycks tro att CP påverkar intelligensen. Och senare fick jag en ursäkt... En väldigt generad ursäkt. Men det var förståss inte jag som skulle ha den, det var alla de som själva mötts av fördomarna.
Nånå, det blev visst ett långt politiskt inlägg det här. Tänker inte korta av det men vad jag egentligen ville säga är att jag tycker det är förbaskat bra att man tar tillbaka uttryck som används på ett negativt sätt men som inte borde vara negativa och använder dem för vad det är. CP-mamman har fått många kommentarer tydligen, både om namnet på bloggen och från person(er) som undrar hur hon kan kalla sin dotter för CP-skadad. Men det ÄR hon ju! Men det är ingen katastrof. Att hon fått den diagnosen innebär inte att hon är mindre älskad eller har färre förutsättningar, hon har bara andra, och det visar också CP-mamman jättefint på sin blogg. Klart att vi alla förstår att det inte alltid är helt lätt - speciellt inte när man får möta människors fördomar - men ska man vara ärlig är det väl aldrig helt lätt att vara småbarnförälder, oavsett, eller???
Oavsett: Tycker att vi alla har ett gemensamt ansvar för vilka uttryck vi använder och hur vi säger saker och ting. Låt oss ta över uttryck som har blivit negativa men som inte borde vara det och neutralisera dem! Låt oss kalla saker för vad de verkligen är utan att förskräckas utan låt det vara naturligt. Hyscha och förbjud inte utan diskutera, reflektera och lär, även när det gäller barn och vad de säger.
Och en sak till: Tiga ihjäl har aldrig funkat. Det kommer inte att börja göra det heller...
Det var bara det jag ville säga....
Och bloggen som fick mig att fundera? http://cpmamman.blogspot.com
One of my absolute favourite sushi places is Maruyasu, in Schadow Arcaden here in Düsseldorf. I wouldn't have found it if one of my colleagues at work hadn't pointed it out on a map, when we were in France about a year ago. Maruyasu is located in the basement, at the food quarters at the shopping mall close to "Kö", Köningsallee, the fanciest street in Düsseldorf. 
Relaxed.
What were they thinking here? Historical Museum in Berlin - very interesting place I might add - and they have this in there... It's a floor... And yes, people are passing under it. WHY do they put a see through floor - it is basically a net - in a place like this? Is it to ensure that no women go upstairs in the summertime? Who would walk up and see the part of the exhibition up top if you are wearing a skirt? Seriously! And that it is dangerous for high heals, you may get stuck, is another interesting aspect. 
